Jag läste någonstans att någon blev selfiesjuk. Han tog kanske 200 selfies om dagen i jakten på den perfekta. Det gick så illa att han försökte begå självmord i den desperata jakten efter den perfekta selfien. Låter hemskt.
Men att förenkla selfies till något man gör för att visa världen hur vacker man är är väl lite överskattat. Jag har nog en selfie till nästan varje blogginlägg av två skäl, visa en avsändare och också visa hur jag såg ut/mådde när jag skrev inlägget. Jag tror att det ger en här och nu känsla vilket bidrar till en mer autentisk känsla. Skulle jag istället postat en pressbild på mig så hade inte känts lika mkt här och nu. Omgivning funkar om man ser en fot eller kanske en hand med i bilden från avsändaren. Annars blir det mer som ett fint vykort. Som detta.
En kompromiss är att ha folk som har band till avsändaren, då blir det mer sett ur avsändarens ögon. Skapar mer närhet.
Vad tänker ni kring selfies? Hur och varför tar ni det? Visst är det mer ett jag-är-här-kort är jag-är-snygg?