Jag har läst bloggen mer eller mindre sedan start för att hon kommenterade bloggar jag läser som Cissi Wallin och Lady Dahmer. Med tanke på att Bloggbevakning lägger upp kanske tio inlägg per dag så scrollar jag förbi tills jag ser Cissi, Lady Dahmer, något om mig själv eller de allmänna som brukar innehålla den där sköna humorn med glimten i ögat som jag föll för hos Camcam. Den som många säger är borttappad nu. Hon har drivit, även med mig. Många gånger och jag har skrattat åt dessa inlägg. Lite självdistans skadar inte, men det är det krävs en balans från skribenten. Läser man bara de inlägg jag läst så får man tydligen bilden som jag har haft av bloggen tills nyligen. När kommentarer på våra inlägg gång på gång skrivit ”Gud vad du smörar för Cissi, Elaine och Natashja” så tänkte jag att gör hon verkligen det? Hon är väl bara en trevlig bloggare? Sen kom attacken mot mig och då började jag undra om det var så här hon var egentligen? Har jag missat allt med tanke på mitt Cissi-Elaine-Natashja-filter? Och att kommentarerna skriver ”Sluta smöra för dessa tre kvinnor” säger väl vilka troll det är som husar på den bloggen. De borde säga ”Börja visa samma respekt för de andra som du gör för C E och N”. Är inte det rimligare, än att be om en attack på någon av oss tre. Jag fick i alla fall det senare.
Jag har efter attacken läst några av de andra blogginläggen av Camcam, besattheten av Anna Book, attackerna mot Myggan och lite andra inlägg mot kvinnor som jag tror mår psykiskt dåligt. Jag läste bland annat hånet av att ”Boken” valde att ha en bild av sin avlidna mamma högst upp i julgranen. Hur kan man håna en sån sak? Jag förstår inte. När jag läst allt det så känner jag som själv blivit mobbad under hela mellanstadiet att jag kan inte vara den som ser på när andra blir det. Och kan ni, så se aldrig på när andra mobbar för då är ni inte bättre själva. Jag förstår att ni starkt ifrågasatte varför jag läste Bloggbevakning, och jag inser att jag hade ett bra filter därinne tills det dåliga letade sig in till mig.
Hennes snubbe retorikern och Camcam har tydligen en månad senare besvarat kritiken med en podd. Tydligen är det blandat med fniss och kritik, men utebliven ursäkt. Lite gott och blandat helt enkelt med dramatisk musik. Med tanke på kritiken hon redan fått på podden så hoppar jag att lyssna på den.
Och det där privata meddelandet har jag inte sett röken av. Men det är ingen fara, jag kräver henne inte på någon ursäkt. Kul med ”kram och kärlek” men det är ingen bra blandning med örfilar eller hån. Det går inte ihop.
Jag berättade varför jag blev ledsen och skälet till att jag slutat läsa bloggen. End of story. Slutet gott allting gott.
Nu gör vi som kungen och vänder blad. Eller som orangutangerna, tar ett chill pill. 
Glömde säga tack för er kritik, fick mig att tänka till och bredda filtret hos bloggen jag inte längre läser.
Uppdatering, jag missade ursäkten! Den kom idag!
Tack Camilla! Jag uppskattar ursäkten. Oavsett hur sur man är innan så värmer alltid ett förlåt. Men oron för ditt bloggklimat finns nog tyvärr kvar hos mig och många. Lycka till med bloggandet framöver och om du kan och vill försök att hitta tillbaka till den där glimten som jag tror alla förälskade sig i början.