Varken Gustav eller jag har någonsin varit såld på idéen av ett hus. Det där ordet sekelskiftshus som fått folk att pirra loss av bara den, det pirret har nått oss. Framför allt så har vi fallit för Gamla Enskede något så kopiöst att vi ska vända upp och ned på varje sten i området. Jag ska kolla skolorna, förskolorna. Hur jobbar de med olika värdegrunder? Lär sig barn integritet, är de lyckliga, förebygger de mot mobbing? Men vi ska inte fasta i Gamla Enskede. Nu är vi ju nyfikna på hela Enskede. Enskede gård, fältet, Kärringestan och allt annat. Vi har aldrig varit där, känner inte till det så vi ska kolla områdena. Men igår kollade vi i alla fall Kantarellvägen. Huset var jättefint, tomten var toppen. Köket var så charmigt.
Men det blir inte att vi budar på detta. Vi är ljudkänsliga varelser och skulle det bli Gamla Enskede så måste det bli några gator bort från vägen. Vi förälskade oss i huset, och Gustav nosade mig i nacken. Det bidrog till mysfaktorn.