Jag tycker det är så härligt att jag numera ser saker med barns ögon, eller snarare Matheos. Som hade tyckt om den här iglon. Min lille plutt.
Jag längtar efter Gustav så mycket att jag nästan spricker. Vi har en riktig honeymoon i vår relation. Jag borde inte skriva så för varje gång jag skriver det så hittar jag något att vara putt på just den dagen. Men jag tror det är lugnt idag. Det är fredag. Jag ska på tjejmiddag ikväll och livet är rätt gött. Halva boken är klae och jag har en vecka kvar till deadline. Det känns bra. Jag känner mig i fas.
Vill bara hitta ett hus så vi kan få den där tomtplätten och kanske flytta till hösten. Det skulle vara en dröm att ha huset färdigt och klart tills Benny Brun kommer. Jag längtar efter honom. Samtidigt som jag har den där rädslan att glida ifrån Evelyn och Matheo. Det blir ju alltid lite större avstånd till andra när man har en bebis vid tutten i ett år som är så länge jag brukar amma. 14 månader med Matheo och 15 med Evelyn. Jag älskar att amma, det är så mysigt. Hade vi haft tiden och jobb som gjort att jag inte var i Nord Finland utan hemma mer. Då hade jag nog väldigt gärna haft fyra kids. Men tagit tjänstledigt från mammaskapet under vabbmånaderna. Haha. Denna vinter var hemsk! Gustav och jag tittade på varandra och undrade vad vi hade gjort. Två sjuka barn, två lika sjuka päron och ett barn på väg. Det blir bra allting.