Vi kallade oss Brudarnabrudar och var riktigt tajta under gymnasiet. Jag var väl en sorts gästspelare i deras gäng eftersom dom har känt varandra i princip hela livet och bjöd in mig med öppna armar. Så fina tjejer: Jessica, Linda, Annelie som jag skrivit om tidigare, Helena och Nathalie.
Det var så mysigt att ha dem hemma hos mig. Jag tror att med kändisskap och allt ytligt som kan komma med det så ökar behovet att gå till rötterna. De som kände en innan man var Elaine Eksvärd retorikern. Att bara få vara Elaine. Det är nåt riktigt skönt med det.
Vi kom in på djupsamtal direkt och pratade allt som hänt sedan vi åkte till Magaluf på charterresa 1999. Barn, familj, utmaningar i kärleksrelationen under småbarnsår och annat. Jag försvann ju från dessa när jag sa upp kontakten med pappa och bestämde mig för att bli frireligiös. Jag har ju länge sneglat på dem och följt dem via sociala medier. Vi har följt varandra och jag har väl någonstans sörjt att jag hoppade av och blev galenpanna några år. Men det var när boken Medan han lever kom ut som allt föll på plats, även för dom. De förstod plötsligt saker och ting från den tiden. Så skönt.
Men nu släpper jag dem inte. Ingen galenpanna i sikte här, mer än att jag blivit barnrättskämpe sedan vi hängde. Och det går ju alldeles utmärkt.
/Elaine, måste klara av dejtingmålen med Gustav…