Jag minns att Matheo hade en kompis på förskolan som hade klänning på sig fram tills han var kanske tre år. Jag tyckte det var så bra att Matheo fick se det men jag visste själv inte om jag vågade låta honom ha klänning. I småbarnsavdelningen är det en sak men hur blir det när de blir större? Att låta barnet välja i denna värld är det att utsätta dem för risk eller är det att låta dem vara sig själva. Eller är det kanske både och? Jag vet inte och jag får ont i magen av att skriva det här.
I somras målade jag Matheo och hans killkompisars naglar för att de ville. Men jag hade också en baktanke. Att det är lättare för dem att komma till förskolan om alla tre har målade naglar. Tillsammans är de starka.
Jag tänker att ska man bryta normer så kanske man ska försöka göra det tillsammans med andra föräldrar. Jag tänker så att ett barn inte riskeras att bli mobbat.
För att få pojkar att dansa så kanske man ska teama upp med några föräldrar som har pojkar som vill dansa. Då är det kanske tre pojkar som innerst inne vill dansa och blir starkare i sina glädjeval om andra pojkar är där? Jag tänker högt här bara, men tror att det kan vara ett system som inte riskerar barnens välmående i längden. Super coolt om barnet fixar att vara minoritet men om man skulle ana tveksamheter så kanske man kan teama med andra päron? Gustav gör ett bra jobb och står alltid med på dansen och bekräftar Matheos blickar när han väl söker oss. Just Gustav är viktigt som man. Jag tror att pappor skulle göra mycket om de uppmuntrade sina söner att ta dansklasser eller vad de nu vill. Ett ok från pappa gör nog mycket.
Jag kan tycka att föräldrar som låter sina barn gå första skoldagen precis som de vill både är modiga men samtidigt så blir jag rädd. Om Matheo skulle vilja gå i klänning första skoldagen skulle jag förmodligen säga nej. Och det är för att jag själv blivit mobbad och är livrädd för att mina barn någon gång ska bli det. Samtidigt är jag rädd för att min rädsla och eventuella klänningförbud skulle döda en del av hans personlighet och för alltid gömma den. Vad är rätt? Hur gör man? Vad tycker ni?
Nu är inte Matheo klänningintresserad men jag tänker att det kan finnas andra saker han vill.
Finns det några danssugna fem tills sexåriga pojkar där ute som kanske vill utgöra 50% av en dansgrupp i Stockholm? I alla städer? Borde vi inte teama upp så vi bryter dessa fåniga könsnormer? Kanske engagerade pappor som kan ta sönerna till dansen? Och kanske alla flickor kan komma i valfri dansklädsel – inte tyllkjolar. Fast man får om man vill, men finns säkert andra saker barn vill ha på sig? Nån kanske vill vara hulken eller kanske bara vilken klädsel som helst? Jag tror det skulle göra susen. Nej, jag vet det!