Jag blev varnad för er när jag började blogga på mama. ”Arga mammor som minsann ska berätta”. Nu får inte alla känna sig träffade, älskar 99% av råden och tackar för dem, men Ni som retar er på att jag inte dricker och ammar samtidigt och att jag berättar det. Really? 
Jag skriver att jag inte dricker bubbel för att jag ammar. JAG. jag moraliserar inte över er som bubblar och ammar samtidigt, vet ni jag skiter blanka fan i hur ni gör bara bebisarna mår bra. Och bubblar och ammar ni samtidigt så ser jag inte det som att ni hetsar mig till att göra samma sak. Men när jag skriver att jag inte dricker och ammar så tycker jag det är löjligt av er att kalla det att jag moraliserar, att jag ska veta att ett glas champagne och amning minsann inte är någon fara och att jag kan berätta det på bloggen. Men vad gör det om jag INTE berättar det. Om jag blir dyng av ett halvt glas champagne och faktiskt inte kan ha ansvar över Evelyn i det tillståndet oavsett hur mycket alkohol som förs över till henne? Ni morsor som tycker jag moraliserar över alkohol, so fucking be it. Jag blir påverkad av alkohol och jag vill inte vara påverkad när JAG ammar eller har ansvar för ett barn. Funkar ni fint efter sju öl så FINT för er.
Usch vad irriterad jag blev. Alla andra råd älskar jag men råd om att säga att man minsann kan supa och amma är bara idiotisk för alla är tamefan inte vikingar. Skulle det se bättre ut om jag skrev:
Åh satt på balkongen och njöt av två glad rosé i solen medan jag ammade Evelyn.
Då hade alkoholpropagandisterna blivit glada och gissa vilka som hade blivit arga? Många. Jag gör mina val, gör du dina. Sätt bara barnen före glaset.
Uppdatering…
Asså, förlåt på förhand. Är så sjukt trött och lättretlig. Tog i från tårna och 90% av irritationen ligger i att jag behöver sova. Sorry morsor. Imorgon är jag en go orangutang igen istället för en väsande katt. Promis. <3
