Det är lite konstigt att jag inte känner någon sorg över att flytta härifrån. Den här lägenheten är mycket lyxigare än den vi hade på Sjöviksvägen 37, men är inte lika rik på minnen. Jag kommer inte att sakna den. Jag tror inte det i alla fall trots att jag stormtrivs så har det inte hunnit bli hemma ända in i själen.
Det enda jag kommer att sakna är hallen just för att det var här Evelyn lärde sig att gå och det värmer ju hjärtat. Sjöviksvägen 37 var ett litet museum av våra minnen efter sju år där. Det saknar jag ibland och varje gång vi åker förbi lägenheten så sticker det till lite i hjärtat. Gud vad jag inredde annorlunda då.
Eller nej det gjorde jag inte för jag anlitade folk som inredde åt oss. Lägenheten hemma inredde jag själv till stor del men tog hjälp av Amelia med val av en del lampor och färger till väggarna. Huset kommer jag inreda själv och jag vet att det kommer bli fantastiskt för det jag har gjort hos mamma är just det. Fantastiskt. Hennes lägenhet är förresten snart helt klar. Det ska bli så kul att visa er före och efter bilder. Nya badrummet och så vidare. 