Vigselringen har inte dykt upp och jag känner mig alldeles för skyldig för att ringa försäkringskassan. Jag är för godtrogen för att tro att någon har snott den. Fattar ingenting. Känns som allt är mitt fel och en massa inte så härliga känslor simma i mig.
Mest som bilden längst ner till höger. Dåligt samvete. Min drömring, som jag spanat på långt innan jag träffade Gustav. Ringen som jag skulle ha om jag mot förmodan skulle gifta mig i framtiden. Jag trodde nämligen aldrig att det skulle bli fallet. Men så blev det. Jag vill inte ha någon annan ring. Det är exaxt en sån.
Gustav pikar mig varje dag och säger att han i alla fall är en gift man till skillnad från mig som går runt och är skenbart singel. Gaaaah. Samvetet mot honom. Nej nu ringer jag försäkringskassan! Fifan.