Jag tror att det är viktigt att innan man fattar ett beslut så ska det ha funnits i ens hjärta ett tag. Så är det ju med alltifrån när man gör slut med någon till att man söker ert nytt jobb. Det har funnits i en ett tag tills man tar steget.
Jag har märkt att med de mål som jag inte lyckats med så är det oftast de jag inte förstått vitsen med. Ett mål som känts bra intellektuellt men som aldrig landat i hjärtat som tex meditation.
Men när det gäller att äta animaliska produkter så är det något som gnagt i mig länge. Jag har fått anstränga mig för att tänka bort vad köttfärssåsen, godiset och äggen är egentligen. Kyckling har jag aldrig ätit eller tagit i med tång för att jag tycker det är så brutalt tydligt och då tappar jag aptiten. Samma sak med rätter som har ord som får mammahjärtat att gå sönder som ”spädgris” eller ”kalvfärs”. Nu är ni säkert många köttälskare som skrattar åt mig och det är helt ok. Jag skrattar också åt min känslighet. Men det är just den som gör att det tillslut inte gick. Hjärtat blev fullt av det som gjorde det lättare att ta steget – äta veganskt. Men omöjligt att sluta med kaffe, mitt hjärta älskart’.
Här är förresten mina mål för 2002 som var enorma då. Klara körkort skulle dröja till 2012, jag hade det som evigt nyårsmål eftersom jag inte riktigt såg behovet förrän jag var höggravid. Bibeln läste jag massor då jag var frireligiös då och sagt upp kontakten med Tor. Jag förstår verkligen mina mål då, det reflekterar den tiden i mitt liv.
Och så har det fortsatt, målen reflekterar dit jag har kommit.
Jag hoppas att jag ska fortsätta lära mig, utvecklas och leva på ett sätt som gör att jag kan se mig i spegeln. Jag tar små steg dit och försöker efter bästa förmåga. Minimalism är ett stort mål och min tanke är att börja med min garderob som första steg. Inte köpa det jag vill ha utan det jag behöver. Camilla har samma mål och hon sa något klokt innan hon gick från oss igår. Hon sa:
Jag behöver ingenting
Så sinnes och sant. Och det bästa sättet att bevara det så är ju att låta bli att gå till platser som är fyllda av budskap som säger motsatsen ”du behöver detta” – affärer. Jag inventerade vårt badrum och skänkte saker vi fått av diverse företag som shampoflaskor och diverse. Jag behöver inget. Grannen blev jätteglad över gåvan. Jag har läst om nån 333-metod. Att utmana sig själv att använda 33 saker från sin garderob i tre månader för att inse villet överflöd man har och vad man behöver egentligen. Den utmaningen vill jag testa längre fram. Men nu är fokus på att lära mig laga mat och vegansk sådan. En sak i taget.