Det är ju vår sista natt i lägenheten där Gustav friade, Matheo tog sina första steg och jag blev sambo för första gången.
Men vet ni vad? Jag är inte det minsta nostalgisk och det skrämmer mig. Att jag inte satt en sista sommarkväll och njöt av utsikten från balkongen. Ikväll hade jag chans att göra det. Jag är rädd att jag kommer sörja när vi redan har flyttat, stå och fulgråta under den och be de nya ägarna om en sista sekund på ballen. 
Men just nu sörjer jag inte. Jag längtar tills det andra fanskapet ska bli klart. Japp, nu heter det fanskap för det är fortfarande under renovering och kommer vara det en tid framöver. Förstår faktiskt inte hur det hela ska gå till. Dörrarna från IKEA var fula och supertaskig kvalité. Så nu måste vi avvakta.
Och alla dessa kartonger. Förutom att packa upp så ska vi rensa ur all skit som vi har samlat på oss, när allt är renoverat. Men fint, det blir det. Riktigt fint. 