Mamma kom över en stund här på förmiddagen för att få lite tid med Evelyn. Vilken grej asså, att vara mormor! Jag kan inte föreställa mig den känslan, att Evelyn och Matheo ska få barn en vacker dag och hur det kommer kännas för mig. Mina barns barn. Jag tror att kärleken kommer vara maxad. Hursom så passade jag på att ta ett löppass under tiden. Numera bor vi så nära trekanten så det blev några varv runt den på 30 minuter – gå, jogga, spring varje minut är tanken. Det tar tid atr vänja sig vid löpning. 
Det var en sån vacker löprunda och jag kände mig alldeles varm i själen efteråt. Nu är vi på väg till Oslo där jag ska föreläsa i eftermiddag. Finskorna är på och Evelyn och Gustav är med igen. 
Lene-Alexandra kommer för att lyssna. Det ska bli så kul! Jag har inte sett henne sedan Alicante.
