Ibland, ytterst sällan så läser jag vissa kommentarer och frågar mig själv vad jag håller på med. Varför skriver jag en blogg där de som aktivt missförstår skriker så jäkla högt. Jag kanske bara ska sluta med skiten, så tänker jag i svaga stunder kanske en gång i halvåret. Jag blir sur på bloggen precis som ni säkert blir sura på mig emellanåt.
Men så går det över och jag inser att det inte är hela världen. Jag gillar ju er, sen är det mina barn som är hela världen. Jag får inte låta saker och ting krypa in under skinnet på mig.
Men efter gårdagens konferens så känns det som att jag saknar hud. Men det går över. Hur mår ni?
/Elaine, tar helg med familjen.