Idag är en sån där dag jag vill vara med nära och kära. Jag tittar pÅ Evelyn och Matheo och undrar vad det är för värld jag har dragit ned dom till. ”Förlåt.” Så tänker jag när jag tittar i Evys blå ögon. Barn är glädje och kärlek. Att de 25 år senare kan döda folk i Guds namn är för mig… Tragiskt. 
Kan vi få dessa män att bli kärlek och glädje igen? Går dem att rädda? 
Nu ska vi äta tacos och diskutera världen. Hur vi kan göra den till det bättre. Se ensamma killar på förskolor, skolor. Få våra barn att behandla andra bra och stå upp för dem som blir illa behandlade eller utstötta. Plocka upp de utstötta innan IS eller nån annan mördarorganisation gör det…
Jag kysste Gustav idag och sa att det är det här världen behöver, fler kyssar. Mer kärlek. 70-talets make love nor war får en ny innebörd och att de följdes av det glada 80-talet.
Många tankar.
Kram på er där ute