En nu vuxen kvinna berättar om sina tonår. År som för många kantas av osäkerhet under pubertet och förändring. Hon var inget undantag för de känslorna. Men så fanns det en man som var snäll och gav henne bekräftelse. Han var äldre, mycket äldre än henne. Han sa att hon var vacker, fin och andra ord som värmer ett tonårsbröst.
”Jag blev så glad och hade svårt att skilja glädjen från förälskelsen. Jag sökte mig till honom och han till mig.”
Han väntade tills hon var 15 år – byxmyndig – när han lämnade hennes mamma för att flytta ihop med hennes dotter – den nu vuxna kvinnan.
”Han sa att jag var så mogen för min ålder och jag trodde honom, sträckte på mig när han sa så”.
Hon var femton, han var 37 år. Han var vuxen, hon var ett barn. Men enligt svensk lag begick han inget brott. Ni läser resten här