Hej finingar. Jag lovar att inte ropa hej än. Jag går terapi en gång i veckan och det går verkligen framåt just för att jag inte gömmer mig i folkhoper för att slippa känna. Tvärtom. Jag umgås med mig själv, min familj och min dagbok för att verkligen ta reda på lite mer om mig. Jag tänker att utvecklingssprången som vi ser hos barn förekommer även hos vuxna, om vi är villiga att utvecklas vill säga. Det är inte alltid lätt att hänga med i sin egen utveckling. Varför känner jag så här och så vidare. Men jag vet varför. Jag tycker att dagboksskrivandet har gett mig perspektiv genom åren då det blir lättare att få perspektiv på sig själv när ens själ rinner över pennan till bokstäver i dagboksbladet.
Förutom det är jag glad, väldigt glad. Jag tror att jag kommer få ett kontrakt för den där boken som jag är helt besatt av. Jag tror ni kommer att älska den. Kanske den bok som folk kommer vilja läsa allra helst. Ventilen tänker jag att den ska heta. Mer än så kan jag inte berätta, men ni får GÄRNA spekulera. Haha, bara kul i detta skede.
Hur mår ni? Jag är så glad att ni är här! Just det! GP tyckte om det jag skrev i bloggen så mycket så det kommer i papperstidningen i morgon och är på nätet redan idag. Jag lär mig mycket av att lyssna på kritiker med vettiga argument. Hmm och många andra tycker jag gör ett grymt jobb. Charlotta, hockesmurf, Hope, Jennifer. Ni är många❤️. Wigwag, du är bra mot mig också. Men så finns det dom som jag inte har så mycket övers för, trollen. Ni vet ju vilket kroppsspråk – om jag ens lägger energi på det – jag ger dom. Haha, det är en skön ventil i sig.