När vännerna hade gått och barnen somnat så tittade Gustav och jag på sista halvan av Wonder. Vi började dagen innan men blev trötta. Vilken fin film.
Pascal vaknade under filmen, jag anmade lite sen sträckte han ut sig som en lite säl över mitt bröst. Han somnade på mig med näsan mot taket. Jag hade handen över hans bröst och bad en tyst bön om att allt skulle vara bra under ettårskontrollen om två veckor. Jag har alla möjliga oroliga tanker som är rätt naturliga som funkis förälder.
Evelyns utveckling går jättesnabbt nu. Pascal. Jag vet inte. Jag minns inte hur Matheo var i samma ålder och jag kan ju inte jämföra med Evelyn.
Jag slog bort tankarna, tittade på filmen men medan jag kände hans hjärtslag under min hand. Livet❤️