… så tänker jag att det här fixar inte han. Det ser man på min min.
Gustav däremot ser säkrast ut i världen, han vet att jag klickar loss när man ska.
Eller så är han bara snygg. Hur misslyckas man när man är Gustav?
/Elaine, känner på sig att Gustav kommer skämmas för det här inlägget på samma sätt som när barn skäms över föräldrar som skryter över dem inför andra.
Vi tog oss till Torrevieja för att grilla med Kennet, Anna-Maria och Esmeralda. Köttkorv, bland det godaste jag har ätit! De hade en supercharmig takvåning med utsikt över takåsarna, man visste knappt vilket land man var i däruppe.
Vi hade sån trevlig kväll! Märkligt hur mycket Kennet och Anna-Maria sa som Gustav och jag hade pratat om bara dagarna innan. Förhoppningsvis är de två där vi kommer vara om kanske tio år eller mindre. De lever exakt det liv vi vill leva om inte allt för lång tid. Vi satt och hade lite skrytkalas om saker vi åstadkommit, helt underbart. Det är inte alla man kan ha det med i janteland. Nej, nu måste jag pipa iväg. Puss!
Jag skulle inte kalla mig ovis eller otrygg, men hur vet man att man gör rätt? När man sitter där kanske tjugo år framåt eller kanske i sin gungstol om 55 år så vet man vilka val som var rätt och fel. Men nu? Jag kan se mig i spegeln och ibland se en superwoman, men så kan jag få syn på ett foto som detta och tycka att jag ser ut som jag gjorde när jag var liten. Jag ser ett barn med ett barn i en bärsele. 
Jag tror att min vishet och trygghet kommer komma vid 40. Åh vad jag längtar! När är ni visa och trygga? Eller är ni redan det och när blev ni det isf, vilken ålder?
Vi har äntligen fattat galoppen med den spanska livsstilen i varma tider. Det är puckat att gå ut mellan 10-15 när man har barn. Matheo blor helt slut då och vi blir oroliga. Att tvinga ut honom att bada vid 13.00 då det är som varmast och dessutom smeta in honom i solkräm är ingen hit. Han vägrar. Så vi har släppt det där svenska solen-skiner-vi-måste-ut-hysterin. Nu kör vi solen är på väg ned låt oss bada! 
Nöjd pappa och nöjd son! Evelyn och jag är också nöjda för vi kan sitta ute och titta på.
Den här hajen tog tag i mina fötter från ingenstans, höll på att skita på mig!
Jag mötte upp Lene för en träningsdejt. Det gick riktigt bra! Hon kör passen som David skickar mig men lägger på mer vikter.
Jag bjöd över Lene på kaffe efter träningen, men så står Gustav och har gjort frukost åt oss. Min superman!
Så Lene fick testa våra glutenfria pannkakor och småsnacka med Matheo lite.
Gustav: Du kan väl retuschera mitt hår eller nåt. 
Vi snackade crossfit tävlingen som Lene är himlans sugen på så hon kanske tar sig till Halmstad. Coolt i sånt fall!
Om jag behöver solskyddsfaktor? Icke? Sitter ju i skuggan hela tiden. Inte bitter alls.
Evelyn och jag hänger i skuggan med nöje. Jag satte på mig bikinin på skoj bara. Kul. 
Den där poolen ser ändå rätt trist ut…
Att undvika sol i Spanien känns som att undvika godis i godisbutik – rätt surt.
Men skälet till det är sömnbrist. Jag kan lätt skena iväg i tankarna, överanalysera varför jag är deppig. Tro att jag är en dålig mamma, tråning går dåligt, längta hem, längta tillbaka till Spanien, sakna vänner tro att jag behöver en kaffe. Men svaret är alltid enkelt:
Elaine du är hungrig, trött, träningssugen, du behöver en kram eller en kaffe.
Idag behöver jag tre saker: sömn, en kram och sen en kaffe. Gustav har gett mig två saker. ❤️
Men det är just på sådana här dagar som karaktären formas. Dagar man inte vill gå till gymmet men ändå går. Dagar man känner sig negativ men tar beslutet att vara positiv. Därför fem saker jag är tacksam för idag:
Samtalet med Crille och hur bra vän han är.
Det glittrande sms:et från Marie och Rebecca
Att Matheo är sån solstråle trots att mamma är ledsen.
Att vi hade en sån trevlig kväll med Faje, Jocke och ligan.
Att Matheo kommer så bra överens och älskar sin gudfar Faje.❤️
/Elaine, känner sig redan på lite bättre humör.
Godmorgon mina finingar! Hoppas att ni mår bra! Jag mår så mycket bättre idag. Jag får inte glömma bort att jag ammar och att det är miljoner hormoner bara i det, så man får tillåta sig vara upp och ned. Igår träffade jag Lene som också hade miljoner hormoner i sig utan att amma. 
Nej hon är inte gravid, det var det tredje hormonella alternativet. Men hon blir inget menamonster utan är chillad den tiden av månaden. Lyx! Själv blir jag en psykobitch. 
Vi träffades på racerbanan för att åka lite. Matheo och Gustav körde all in. Vi brudar drack läskande drycker i skuggan. 
Sen blev det middag på ett ställe jag inte minns namnet på, men helvete vad gott det var. Den burgaren och den salladen gjorde resten av min kväll.
/Elaine, piper iväg till gymmet där Lene väntar.
Och jag är utsövd och Matheo och Gustav är ute på galej. I de bästas världar så hinner jag göra en eller kanske två inbakade flätor, göra en proteinshake, måla naglarna och göra rörelseträningen. I den ordningen också! Vad han håller jag på med? Bloggar! Nej nu ska jag fläta mitt hår! Vad gör ni mamas när ni har lite tid men får tid över, ni får inte svara sova eller städa.
…fläta håret,
….göra en proteinsmoothie på närmare en liter vatten,
….måla naglarna,
och göra min rörelseträning! 
Det bästa är att hon fortsatte att sova så jag hängde upp tvätt, diskade, dammsög och skurade hela lägenheten, bytte lakan, kollade så att hon levde, pussade henne i pannan och tackade för att hon sov så länge, vek kläder och kollade dagens träning. Gud vad gott humör man kan bli på av vardagssysslor.
/Elaine, kikar på ett gnistrande hem och en väldigt söt sovande Evelyn.
Det tar lite tid men Gud vad det är värt det. Det är en osäker väg, men vad trygg den känns efter ett tag. Jag pratar om att lära känna en person. Personen jag håller på att lära känna är Evelyn.
Jag är så mycket mer säker i min mammaroll till henne idag än vad jag var i början av veckan, jag förstår henne bättre och det är så skönt! Men vilken jobbig väg det är dit och det finns inga genvägar. Men belöningen gör att allt är värt det. Älskar att jag förstår dig så mycket bättre nu lilla Evvan. Puss från din mamma som gör allt för dig
Godmorgon mina älskade kettelbells! Mår ni bra! Jag mår så bra på mina träningsdagar, de är de lyxigaste dagarna här nere. Sen är jag så stolt över mig själv och de dagar jag dragit mug själv till gymmet trots att jag inte känt för det. Nu har det växlat om till att jag längtar till träningsdagarna. Och när man har en träningsdejt så går det ju ännu lättare, du kan inte avboka. Det är lyxigt att ha en träningskompis som är PT som Lene är.
Att hon är mycket bättre än mig på många saker ser jag bara som en bonus. Då har jag målbilden i livs levande form bredvid mig. Jag kikar på henne och tänker att en dag gör jag också det där! 
Någon skrev att du inte lär dig att flyga som en örn och du umgås med höns. Så Lene är min örn på gymmet.
/Elaine, inser att hon måste vara hönan då, men en väldigt trevlig höna!
Häromdagen snackade Gustav, Lene och jag kickar i vardagen. Hur vissa får det av att gå på klubbar och ta drinkar med vännerna. Vi däremot kom på oss med att vara träningstöntar.
Gustav: Min kick är den där proteindrinken efter träningen.
Lene skrattar: Min med.
Jag blir orolig: Min med… Gud vilka träningstöntar vi är!
Lene ler: Vi kan göra det lite mer coolt och dricka med sugrör!
And so we did!
Helvete vad gott det är! 
Men andra kickar jag har är: Sitta med vännerna i solen helst på klippor i skärgården med varsitt platsglas rosé och en bag in box, djupt samtal med någon jag nyss träffat och vi är på samma frekvens, när Matheo ger mig tusen pussar, när jag vaknar innan Evelyn och är utsövd och mycket mer. Vad har ni för kickar?
Jag glömde en till kick som man kanske inte borde säga, men det är att shoppa träningskläder. Jag tycker det är så kul! Vi gjorde det igår efter min träning.
Kolla så lycklig jag är. Jag tycker det är underbart hur lättroad man är som småbarnsmamma! Haha!
Matheo lekte i tälten och Gustav låtsades grilla utanför. Han är lika lättroad småbarnspappa, haha. Dör för det dör leendet! 
Blev tvungen att attackkyssa karln! Gud Evelyns huvud kunde misstas för en vit tutte med lite hår på! Testosteronmamman!
/Elaine, testar sina nya träningskläder medan Evvan sover.
Hela familjen i bilen.
Gustav viskar: Vad är status?
Jag: Den andra är down! Båda sover!
Gustav: Yes då passar vi på! Vart kör vi?
Jag ivrigt: De där husen till höger ser spännande ut!
Gustav: ok baby, då kör vi!
Så spanar vi så många husbyggen vi hinner innan barnen vaknar igen! Det är Gustavs och min gemensamma vardagskick, som ett hemnet fast live. Önskar förresten att det fanns ett hemnet för Spanien.
Har ni en gemensam vardagskick med er partner? Jag tycker det är kul att man kan dela några med ens partner.
De satt i soffan och fredagsmös precis son majoriteten av alla andra par i det avlånga land de bodde i. Väggarna, stockholmsvita. Soffan, ljusgrå. Vasen, från svensk tenn som varit på tapeten. Allt i enlighet med instruktionsboken. Bröllop, barn, volvo och villa väntade runt hörnet. De skulle bara vara kära ett tag till först och sen hoppa på tåget ”som alla andra gör”. Rätt ska trots allt vara rätt. Lycka är att uppfylla folks förväntningar. Han håller sin arm runt hennes axel och hon lutar sitt huvud på hans bröst. På tv skrattar en kvinna så att hon tjuter. Fredagsmysarna blir lite snopna.
Hon: Vad konstigt hon skrattar.
Han: Ja verkligen.
Hon: Kan man verkligen skratta så?
Han ler: Ja, tydligen.
Hon: Hur skrattar jag?
Han tänker och hon väntar förväntansfullt på svaret. Han fortsätter och tänka och hon undrar varför det tar sån tid. Sen börjar hon fundera själv på hur hon skrattar. Han har funderat för länge nu. När skrattade hon sist egentligen? Det minns hon inte. Inte han heller. De inser det samtidigt och tittar på varandra, hon anklagande, han skamset. Handen bort från hennes axel. Men han finner sig snabbt.
Han: Beskriv mitt skratt då?
Hon blir lika skamsen hon. De sitter skamset bredvid varandra och lyssnar på ljudet från det märkliga skrattet på tv. De undrar om det kanske är ett märkligt skratt. Det som var märkligt kanske i själva verket är att de hör ett skratt över huvudtaget? De försöker bestämma sig för om de ska avundas eller avfärda kvinnan på tv. Hon ger ifrån sig ett grymtande skratt som blev fredagsmysarnas räddning. De ler mot varandra samtidigt för sådär kan man ju inte skratta oavsett hur kul det är. Deras kutade ryggar rätas för skammen rinner av dem. De kanske inte skrattar men de har alla rätt på svennebanan- och vuxenproven. Det är lycka det och det är bättre än olycka och värt att betala med skratt. Skratt är överskattat. Hans arm runt hennes axel igen. Fredagsmyset fortsätter.
Matheo och Gustav lekte inne så jag kastade mig ut i poolen, tog några simtag och kastade mig i solstolen där jag sitter nu. 
Jag hann till och med utbyta några ord med våra norska grannar. Evy heter en som är trebarnsmamma och supersocial. Perfekt för mig som är lite blyg i starten. Det kan man kanske inte tro men jag har ju det där ”vem vill leka med mig komplexet”. Det börjar gå över nu. Men en sak som är jobbig är att jag är ansiktsblind. Jag träffar så mycket folk i jobbet att det nästan är menlöst att försöka minnas folk. Men jag försöker! Detvartredje gången Evy berättade vad hon hette och tredje gången jag berättade att ”åh som min dotter” och hon svarade: Jo precis du sa det.”
Pinsamt.
/Elaine, kanske har kasst minne men hon har i alla fall… Krulligt hår! Just det! Sådeså.
Louise Andersson Bodin använder ordet ”neger” på sin youtubekanal. Senare anlitas hon som träningsexpert på tv4. Adam Tensta anklagar tv4 för att normalisera rasism och kräver kanalen på en ursäkt. Tv4 sparkar Louise, men ber inte om ursäkt. Adam Tensta reser sig upp och lämnar studion.
Reaktionerna på detta? Adam anklagas för att vara lättkränkt, förstört Louises liv och dessutom göra detta för att sälja fler skivor. Really? Så man är lättkränkt om man reagerar på ordet ”neger”, och Louise är inte rasist för ”så säger man i lilla Grums där hon kommer ifrån”. Så låter försvaret till henne.
Min farfar föddes 1921 i ett Sverige där det inte fanns svarta, tv eller ens sociala medier. Han sa ”neger” länge tills framtiden kom med svarta människor till Sverige. Han, en gammal hund, lärde sig att sitta eftersom han förstod det som att min mamma (som är svart) och många med henne blev kränkta av den benämningen oavsett hans intention. Louise Andersson Bodin är född på 90-talet, hon är 25 år – inte 91 år som min farfar blev – och hon bor i den lilla orten Grums. Såvida hon inte är uppväxt under en sten så finns det tv, sociala medier och till och med tv4 därborta. Tv4 har några mörkhyade varelser som jag undrar om hon med lätthet kunnat kalla ”neger” – Lucette Rådström, jag för att nämna några få. Men, som försvararna hävdar ”hon sa det i positiv bemärkelse”. Du kan kalla kvinnor för ”fitta” i positiv bemärkelse i den stad du kommer ifrån, men du får ändå räkna med negativa reaktioner när det kastas ljus på det. Adam har inte förstört ditt liv Louise, han har aldrig hävdat att du ska våldtas eller brännas till döds för att du sa ”neger”. I din stad så borde man veta att rasistiska uttalande ”positiva” eller inte gör folk, hör och häpna, arga. Att förringa Grums till en stad där alla säger ”neger” utan att ens tänka på det är för övrigt fruktansvärt dålig PR för staden som jag personligen inte vill besöka någonsin baserat på det du säger Louise.
Adam Tensta gjorde ingen PR-kupp. Han ställde sig upp för oss mörkhyade, oss svarta, oss med en svart mamma eller pappa som vet hur ont ordet ”neger” gör. Är Adam Tensta lättkränkt så är också jag lättkränkt. Söker han uppmärksamhet så gör också jag det. Är man en elefant för att man sätter ned foten mot benämningen ”neger”, då är jag ta mig fan en elefant.
Adam är emot rasism men också det näthat som både han och Louise får utstå. Tack Adam för att du sätter ned foten mot rasism.
Ni som vill diskutera hiphoptexters sexism så gör gärna det i en diskussion som rör det. Nu är fokus rasism.
Hen (höhö) var ute och gick med sina kycklingar. Och jag ammade min lilla kyckling. Det kändes som vi hade en alldeles egen mammaklubb i Torrevieja. Inte en örn i sikte. 
Det var så roligt att vara här när Evelyn är född. Även om hon sov mestadels av tiden så var det kul att vara i Alicante med henne. Vi älskar ju den här staden. 
Och megasen lunch blev det på El Portal som jag tycker har stans bästa service och god mat.
Gustav är ju sugen på att investera i en lya i Torrevieja, men nu är han äntligen övertygad om att Alicante mer är vår typ av stad. Så coola restauranger, vacker arkitektur, spansk kultur och underbara människor. Bara igår när jag stod och ammade Evy i brist på bänk så cyklade ett par förbi mig och vinkade glatt. När händer det i Stockholm? Jag behöver mig en dos av Alicante varje år, sen ska jag komma tillbaka till Stockholm som en glad vinkande galning på cykel. Någon måste ju bidra!
