Quantcast
Channel: Elaine Eksvärd
Viewing all 2823 articles
Browse latest View live

Yo peps

$
0
0

  

Blixtentajtsen är på, Maggan hänger i tutten, kaffet är färdigbryggt. Nu väntar jag bara på Marie och lantmjölken hon ska köpa till kaffet. Lättmjölk är som att späda ut kaffet med vatten. Vi ska ut och promenera innan regnet kommer. Sen ska jag köpa lyftarskor. Jag ska börja träna grundstyrkan i Spanien som David kommer programmera.


 Sen tänkte jag kika förbi hotellet Ett hem. Amelia säger att det har detaljer som kan likna det vi ska ha hemma. Jag är så nyfiken på de detaljerna. 

   

Jag är i alla fall säker på att jag inte vill ha grått. Ska det vara grått så ska det vara med nyanser av blått. Bara grått blir så, grått. 


Om tre dagar så

$
0
0

 

Det bästa är att vi inte har köpte en returbiljett. Det känns så himlans bra! Jag behöver komma iväg. Umgås med familjen och slippa all dötid fylld av tankar. Framförallt så behöver jag komma igång med träningen. Följa allt David säger till punkt och pricka. Och att få göra det i vårt lilla paradis La Zenia, det känns inte fel alls. 

       

”Ni kommer ha Stockholms snyggaste lägenhet!”

$
0
0

Jag pratade med Amanda idag på min promenad. Jag berättade att Amelia skulle inreda lägenheten varpå Amanda säger: Wow, ni kommer få Stockholms snyggaste lägenhet.” Haha, känns lovande och framför allt så kommer den bli som vi vill. Nu går jag runt på stan och spanar soffor. Jag gillade färgen på den här på Grand hotel. Tänker atr om färgen är så på en vägg i ett rum så kan soffan ha den färgen i ett annat rum.  

Däremot är tyget mardrömmen för en småbarnsfamilj, no can do. Jag trodde aldrig jag skulle gilla lila, men dessa plommonfärgade sofforna på Grand hotel är också fina. 

Här är ju våra köksstolar, jag tror de kommer bli toppenfina med färgen på bänken som Amelia har målat i sitt kök.Den blågrå här nedan, superfin tycker jag.

Sen ska ju vi kakla köket i denna pjäs från Marakesh design. 

Så såg jag den här bilden och tänkte att kanske kan delar av kaklet även ingå i matsalsdelen, inte lika mycket som här nedan för det tycker jag ger badrumskänsla.

 

Men kanske bara bån bricka här och där i den blågråmålade väggen. Kanske skulle vara något eller helt fel? Jag ska fråga Amelia. Men jag Älskar färgen på hennes bänk. 

Nej nu måste jag blada. Vi ska ha avslutning på Grand hotel med Snacka Snyggt gänget. Det går så sjukt bra för våra superrekryteringar Serena och Karl att vi kan anställa en till stjärna till hösten. Vem det blir berättar jag i höst.

Elisa och Evelyn

$
0
0

Igår träffade jag upp min fina vän Elisa som jag inte har träffat på år och dar. Kärleken tog henne tillbaka från Fagersta till Stockholm. Hon har varit i en nykärabubbla i nåt år. Det tycker jag man har sin fulla rätt till. När Meryem träffar någon så får jag acceptera att hon försvinner ett år. Gud vilken jobbig tanke. Oh well här är Elisa.

Hon är halvbrasse som jag och fick nys om att jag hade fått en dotter.  

 Så här är min brasilianska syster och hennes Evelyn! :)  

 

Elisa och jag lärde känna varandra för tretton år sedan när vi studerade på södertörns högskola. Sen har vi hookat ibland när vi har varit i Brasilien samtidigt. Här är Elisa och Matheo 2012.   

 

Vi hade massor att prata om som relationens utmaning första året som småbarnspäron – mindre sex, sömn och samtal. Svårt att hålla ihop när det blir mindre av sånt, men det går!  

 

Avslutning med mina kollegor

$
0
0

Vi sågs på Grand hotel och alla var så välklädda. ”Det är ju Grand hotel” sa Serena och själv satt jag som en rufsig neandertalare som precis lärt sig säga ”kläder” men fortfarande klurade på vad ”fina” betydde. Så här såg gänget ut.

Och här har ni mig.

  

En sak jag kom på under middagen förutom att jag har världens bästa kollegor. Det var två saker. Ett – hur mycket roligare det är att knäppa bilder innan själva ”uppställningen”.

  Två – hur mycket finare korten hade varit med en riktigt kamera.

/Elaine, ska ta in-moment-biler i fortsättningen.

In i skrivgrottan Marie

$
0
0

Igår förmiddag satt jag hemma och skrev på boken. Regnet föll utanför, Evelyn sov och jag fick lite känsla. Jag skrev rader som ingen har läst. Rader som kommer finnas på pränt om ett år. Jag skrev från hjärtat, lät hjärtat sippra ned på tangentbordet. Plötsligt så plingade det på dörren. Min solstråle Marie stod där med ett paket lantmjölk till kaffet. Hon ville läsa några rader och det fick hon. Hon läste mitt hjärta och jag – retorikern – läste hennes kroppsspråk under tiden. Om folk kunde läsa kroppsspråk som jag så hade de läst en rad av min bok genom att titta på Marie här.  

Men jag tror att man måste känna henne bra för att kunna se det jag ser. 

In-the-moment-bilder

$
0
0

Visst att det är roligare foton att titta på, men hur tar man sånna på sig själv? Går ju inte. Här tog Marie momentbilder på mig.

Kul

Kul    

Trist uppställd bild

 

”Det går inte att trolla fram ett liv”

$
0
0

Jag sitter och deppar i soffan. Gustav tar till orda.

- Är du ledsen?

- Lite….

- Vad har hänt?

- Två kommentarer sa att bloggen är tråkig att det bara är promenader och inredning….

- Stämmer inte det?

- Vaddå?

- Att det är mycket promenader och inredning?

- Jo…

- Men dåså, det är så ditt liv ser ut just nu, du kan ju inte trolla fram ett liv för att ge läsarna spännande läsning. Så här ser livet ut just nu och det är det du bloggar om.

- Haha, ja så är det ju.

- Men varför tar du åt dig?

- Vet inte…

- Det vet jag, det är för attdu tycker att ditt liv är rätt tråkigt just nu och så ska någon ”rub it in” genom att kalla bloggen tråkig också.

- Ja EXAKT! Öh, like I don’t know liksom?!

- Svin…

- Haha, ja jädra svin. Komma och säga att MITT liv är tråkigt när det dessutom är sant!

- Men de kommer få ett ”happening” snart.

- Jasså?

- Vi åker ju till Spanien på fredag!

- Haha, wohow mucho action. Lite miljöombyte i alla fall.

- Alltid nåt.

-Ja, promenader med beachview. Tack Gustav jag älskar dig!

- Jag skickar fakturan sen. :)

/Elaine, älskar korta, effektiva och framförallt gratis terapisessioner.


Min fellow ko till väninna och våra kalvar

$
0
0

Först och främst tack för alla fina kommentarer till förra inlägget. Känns tryggt att jag kan ha mina livsfaser utan att stressas över en trist blogg. Ni är så fina! Tack!❤️❤️❤️Evelyn och Berivans dotter är födda med fyra dagars mellanrum. Man tror att man ska hänga med alla sina lediga vänner, men tiden flyger iväg de första veckorna. Det är förrän nu som Berivan och jag har haft chans att träffas. Det är så roligt att ha barn i samma ålder eftersom man förstår barnen på samma sätt då. Vet behoven, kroppsspråket och så vidare.

/Elaine, tar ner datorn, upp kaffekoppen och njuter av utsikten som består av  mormor och Evelyn på balkongen.

 

”Nostalgipervesion”

$
0
0

Marie fyllde år igår och jag köpte lite smått och gått till henne från Granit och skrev lite internt på kortet.

Nu när jag har så mycket tid över att tänka så märker jag hur jag tänker tillbaka mycket. Mest på ett sätt som får mig att må dåligt. Jag kallar det nostalgipervesion. Jag liksom vältrar mig i dåtid att det blir absurt och jag missar nuet. Som häromdagen gick jag runt i kvarter i stan som väckte gamla minnen, bitterljuva minnen. Och när jag ändå var på den gatan så gick jag till ytterligare en och gick ner mig i dåtid desto mer. Jag tog simtag i det förflutna, så pass stora att jag missade den soliga dagen nuet bjöd mig på.

Jag vill verkligen lära mig att fånga nuet även när jag har en massa tid. Varför drömma sig bort när nu är så bra? Som i Barcelona så bad jag Bella ta kort på mig utanför lägenheten där jag bodde 2006. Varför det liksom? Vad är poängen med det när hon och jag har en härlig weekend i nuet. Jag mådde inte bra av det, jag bara gjorde det för att. För att jag kände att jag inte kunde gå förbi lägenheten jag hade bott i, jag kunde inte göra det obemärkt. Det behövde fångas på kort. Nostalgipervesion – när det går för långt helt enkelt.

Jag vill lära mig ta simtag i nuet i stället. Är ni några här som lätt hamnar i det förflutna helt i onödan?

In the moment

$
0
0

     

/Elaine, tycker det är jobbigt att lämna Sverige när brudarna är i stan. 

No biggie

$
0
0

Ännu en härlig dag med Marie, vi har verkligen varit Piff & Puff dessa dagar. Så mysigt! Eftersom Gustav har jobbat så har det känts som ett sommarlov då jag har fått leka med mina kompisar varje dag. Så kul! Men oj vad jag ser fram emot min lilla familjs sommarlov som börjar imorgon. Jag längtar efter Gustav och Matheo så mycket att jag smäller av, samtidigt som tiden med Maggan är helt magiskt. Bara hon och jag liksom.❤️ 

Marie: Du är en sån cool mamma som ammar öppet.

Jag: Är jag?

Marie: Ja!
Jag: det är väl ingen biggie.

Marie: Jo för många mammor är det så. Det är bra att du vågar så de vågar.

 Även om hon hänger på min tutte mest hela tiden så har vi ett speciellt band. Hon känns som mitt chillpill. Trots att jag befinner mig mitt i den pulserande stan så får Evelyn mig att känna att vi är dom enda på planeten. En mysig känsla.

/Elaine, promenerar hem längs hornsgatan mot sina grabbar som packar för Spanien.  

Kaffe med lantmjölk

$
0
0

Godmorgon älskade bloggvänner! Hoppas att ni vaknade på rätt sida. Om jag vaknar fel så kan det alltid återställas med en kopp kaffe med lantmjölk – mumma!  

Maggan och jag sitter på balkongen och tittar på när pappa björn jobbar sina sista timmar innan semestern. Det ska bli så skönt att se honom gå in i semestermiode om några timmar.

  Det känns lite tomt att inte ta frukostpromenad med Marie, men samtidigt så kul att åka till Spanien. Jag har fått ett träningsschema från David, mest rärlighetsträning så atr jag ska kunna lyfta vikter när jag är hemma igen. Magmusklerna har ju ett mellanrum i dagsläget så försiktig magträning står på schemat bara för att hjälpa läkningen på traven.

Jag har förresten hittat en ljuvlig soffa till vårt vardagsrum på övervåningen. Berättar mer om det senare, nu ska jag njuta av mitt kaffe.

Istället för Walk in Closet

$
0
0

Det här kommer bli vårt sovrum, eller i alla fall en del av det. Ingen taper utan bara färg. Kökslampan kommer att bli klädrumslampa och väggarna en gråblå färg. Jag är så spänd på vårt nya hem, det kommer bli toppen. 

Hemma hos Amelia Widell

$
0
0

Vilket himmelrike denna kvinna bor i. Jag älskade hur hemma och personligt det kändes. Det är verkligen Amelia! Bara att hon tagit en helt vanlig stege och använt som skoställ tycker jag är lysande.

Det jag gillar med Amelias hem är att det berättar något om kvinnan som bor där som kärleken till skor…

Att hon är en social varelse med generöst platsutrymme i både kök och vardagsrum.

Jag blev förresten förälskad i hennes gröngråa soffa, Evelyn gillade den men och så gillade hon Amelia. :)

Den skulle vara så fin i vårt vardagsrum på övervåningen.

Jag: Vad har du köpt den?

Amelia: Det är jag som har gjort den, jag lanserar den i höst.

Jag: Du är så cool!

Kära stora soffa, vi ses hemma hos mig i höst.

 

 


På väg till Spanien

$
0
0

Håll i hattarna gubbar och gummor, det här är den största happening på bloggen sedan jag promenerade i snigelfart istället för kadaverfart. Vi är på väg till Spanien fifan! 

  
 

Det är en big deal! Och desto större deal är att vi är framme!  

 Och det största dramat av alla är att vi har en 160 säng här nere och den passar perfekt till mig och Evelyn. Jag vågar inte ha klumpedunsgustav med oss. Så nu är vi särbos i vår lilla lya i Spanien. Gustav sover med Matheo och jag med Maggan. 

Det blir inga fler syskon den här sommaren.

Resorna till pippaloss är inställda.

Blommor och bin don’t live here.

Ja ni fattar.

Den här foten fick följa med utan pass

$
0
0

  
Efyfania vilket drama det var innan vi kom till Spanien. Vi fick ju lite skön ”feeling” och bokade resa utan att ha pass till Evelyn eller att ha reggat namnet hos Skatteverket. Skulle fixa tillfälligt pass och det hade inte kommit dagen vi skulle åka. Avskyr att få feeling när man är så oorganiserad som jag – i alla fall privat. Paniiiiik! Vi åker till polishuset vid arlanda för att fixa tillfälligt pass.

Kan hon öppna ögonen? 

Det frågar polisen när vi ska försöka ta kort på lillan. Kan bananer prata? NEJ! Satan i gatan vi är passlösa. Jag som brukar vara positiv blir buttermuttan och ryter åt Gustav: Det här kommer gå åt heeeeelvete (japp jag drar ut på e:et som en galen förhistorisk tant född 1803) och det är VÅRT fel! Boka resa utan pass för en MASSA tusen! Kommer vi inte iväg nu så skiter jag i Spanien, då säljer vi skiten!!!”

Ja, jag var i affekt. Så vi lämnade polisen utan pass åt vår lilla tjej. Men en massa papper med stämplar från polisen som intygade att hon var vår.

Hur som så gick det bra och jag rökte fredspipan på planet med min stackars man. 

”Kan du retuscha håret baby?”

$
0
0

Gustav: Jahoop vad händer idag då?

Jag: Ingenting och vad vi vill, det är det som är det härliga 

 Jag: Nu ska jag göra ett blogginlägg av dig!
Gustav: Men baby jag har ju inte fixat håret, kan du retuscha det?  

    

Jag: Asch, jag gillar pippalossrufset.

Gustav: Det där får du inte skriva på bloggen.

Jag: Nejdå…

Han hatar mig och det är ok så länge han lever

$
0
0

Jag gjorde slut med en karl en gång. Han hatade mig och jag älskade honom fortfarande. Jag gjorde slut för jag lät det rationella bestämma trots den brinnande passionen och kärleken oss emellan. Jag såg slutet trots att vi bara var i i början. Jag såg att jag skulle tröttna och gjorde slut innan magin tog slut. Jag kanske gjorde slut alldeles för tidigt, men ville göra det medan mitt hjärta dansade och han var på topp för mig. Jag ville att det sista minnet av oss skulle bli det bästa. Jag hittade en text jag skrev om oss. Han sörjde att våra namn inte var inristade i ett träd, att världen inte fick ett minne av oss, vår tid.  Jag kan fortfarande le när jag tänker tillbaka, ett vackert minne. Här är texten:  
Hat och kärlek 

En klyschig dikt? Icke. Jag ska inte ens försöka rimma. Hat och kärlek, varandras motsatser säger ni? Jag säger att de står varandra nära och är långt borta på samma gång. Och det ena kan vara ett resultat av det andra.

Han är hatet och jag är kärlek. Han hatar mig och jag älskar karln. Han vill inte veta av mig. Jag får panik om djungeltrumman tystnar och alla livstecken upphör. Men så ett litet ljud. Om så hat ”jävla isdrottning”, det spelar ingen roll, bara nåt ljud och mitt hjärta fylls av kärlek, inte av hans ord utan av hans skriftliga andetag. Han lever. Han andas. Han skriver. Arga ord om mig. Må va hänt. Men han lever, det är huvudsaken. Världen behöver honom. De sysslolösa läkarna behöver hans hypokondri, vägarna behöver hans virriga fotspår. Alla andras fotspår är så förutsägbara – giftemål, barn, otrohet, skilsmässa, fyrtioårskris… Men han? Vart ska han ta vägen? Vägarna vill veta och följer hans spår – de oförutsägbara, de som går efter det gåtfulla hjärtat. Tangentborden behöver hans fingrar, för där skriver han ned sin poesi. Kvinnorna behöver hans kropp. Han älskade och han hatar mig. Jag älskar honom och förstår det befogade hatet, men är lugn för det är sprunget av kärlek. Men ändå är det en mur och på samma gång en bur som inte låter mig komma nära. Det är förbannelsen. Men så länge jag vet att han lever. Så länge han lägger sina fotspår på denna planet så kan mitt hjärta le. Kärlek på riktigt min vän, trots att du är borta och här på samma gång. Du. Min kärlek. Jag. Ditt hat.

Mys och blondie

$
0
0

Godmorgon folket! Gud så skönt det är att vara här! Det är ett annat lugn och samtidigt hemma. Det enda jag packade med mig var två bikinis som jag köpte för denna resa och mina mjölkboobs. 

Nu myser Maggan och jag i soffan medan Gustav och Matheo leker på tomten. 

  Hon har börjat få en blond hårbotten! Supermärkligt! Sen är ögonen mörblå som börjar gå åt det ljusblå hållet och ljusbrun är hon också. Så spännande att se utvecklingen. Jag ska försöka ta kort på hennes blonda hårbotten med en bättre kamera sen. 

 

Viewing all 2823 articles
Browse latest View live