Quantcast
Channel: Elaine Eksvärd
Viewing all 2823 articles
Browse latest View live

Tant Tuva is in da house

$
0
0

 
 Jag har börjat följa en ny blogg slaviskt för hon lever så där som jag vill men inte riktigt orkar göra. Hon lever och lagar ren mat. Hon tränar och lyckas göra trist träning som löpning skoj genom ett bra tänk. Älskar det hon skriver om löpning här. Och att hon springer samma rutt som jag promenadpinar mig igenom. 

När hon äter glass så är det den godaste med de mest rena ingredinenser. Det gillar jag också med bloggen – att hon rekommenderar ställen som jag inte orkar leta mig till. 
Och maten som hon lagar. God damn! 

  

Jag älskar mat och hade jag fått drömma såhade jag vaknat upp och Gustav hade förvandlats till en person som brinner för att göra god, ren och nyttig mat till hela familjen. Jag kan säga att det hände i morse! Han hittade ett recept på tant tuvas och gjorde bananpannkakor till hela familjen. 

  
Tant Tuva du kan vara den bästa tanten på denna jord! Ni hittar henne här fifan. 

 


Kanske ska tänka mintgrönt istället?

$
0
0

Det ser så fint ut och det är så många färger man kan lyfta fram med grått! Jag försöker våga att ha grått i nästa hem… 
Men jag tror fan att jag bangar. Jag är en smällkaramell som gillar färger som andas vår – mingrönt, turkos och mer ljusa/svala färger. 

 Jag kan ha grå påslakan istället. :)   

Kalla mig tråkmåns, men när jag kommer ner till Spanien så inser jag hur mycket jag älskar ljus och färg. Jag skulle dock vilja lyfta fram det på lite coola sätt. Som kolla det här golvet.  

 Eller den här kylen. 
 oh well nu är jag inne på mintgrönt med mörka trädetaljer till Gustavs och mitt sovrum. 

Jag älskar den här låten

”Har du tuttar som mamma?”– Matheo småsnackar med Hugo

$
0
0

Vi hängde med familjen Rosas igår och jag vet att det är svårt att tro, men Hugo är rätt vältränad. 

 Så vältränad att Matheo blev förvirrad. Han stod och tittade på Hugo när han satt i vår solstol. Dialogen var för skön.

Matheo: Hugo får jag sitta i ditt knä.

Hugo: Självklart.

Matheo grabbar tag i Hugos bröst: Hugo du har bröst.

Hugo: Ja…

Matheo nöjd: Ja, som mamma.

Hugo: Inte riktigt som mamma.

Matheo: Har du mjölk i dina tuttar?

Hugo ler: Näe…

Matheo är inte övertygad och försöker klämma ut mjölk ur Hugos bröst. Känns bra att han tar hand om våra gäster, haha. 

 Evelyn var fin mot Paula och vice versa så klart.

Paula: Elaine, jag tror lillan precis bajsade. 

Småbarnslivet❤️. Skönt att Hugo och Paula redan är rutinerade päron, annars hade de nog börjat skydda sig. :)

”Mammakroppen”

$
0
0

Jag har tänkt på det Bella skriver om kroppsfixeringen som media har av henne om hon visar sig i bikini. Hon förklarar att det skulle vara skönt att få vara i fred, slippa vara granskad efter två graviditeter. Gud vad jag förstår henne. Vi andra har nog med att lämna oss själva ifred, tänk då att ha media på sig.

Mammakropp… Efter förlossningen-kropp. Jag vet inte om jag vill kalla min kropp för något än min egen. Tänker att de kan vara de som läser bloggen och tänker ”Elaine kallar sin kropp för ‘efter två förlossningar’ men så ser jag ut normalt sätt”. Jag blev irriterad på Läckberg som hånade en gammal bild på sig då hon tyckte att hon var tjock och ful. Jag tänkte på alla de som blev glada över att de nu ser ut som Läckberg såg ut en gång i tiden, att hon hånar sig själv blir att hon hånar dom. Därför tänker jag att det är viktigt att man aldrig hånar sig själv, varken för sig själv eller för andra. Någon kanske tycker du är otroligt vacker och är lycklig att de får se ut som du.

Här har ni min kropp. Någon som känner igen sig? High five fifan! :)  

 Och vi gör ett experiment. Vi värderar inte kroppen i detta inlägg. Vi låter den bara vara, lämnar den i fred. Den fungerar. Det räcker så. Tack. :)  

Små ting som att måla naglarna

$
0
0

Tusan vad det kan göra mig lycklig. Gud vad svårt det är att skriva en ”mammablogg”. Jag har fått feedback och frågor om mammalivet – ett liv som jag tycker är rätt trist att skriva om. Men jag ska göra mitt bästa för att svara på mammafrågorna:

* Amningen går toppen, men jag försöker lära mig Evelyns språk. Finns ju skrik för olika saker, allt betyder inte ”ge mig tutte” utan ibland vill hon rapa, prutta, bajsa, inte ligga ned och sova – just tröttgråten tycker jag är svårast att identifiera.

* Det var buslätt att resa med Evelyn, det är ju bara att ge henne tutte om det skulle vara något.

* Att vara med henne i värmen går fint. Jag var lite orolig först men så sa någon ”Elaine det föds massvis med barn i Spanien varje år och dom klarar sig”. Haha, ja. Och folk här tänker väl motsvarande med bebisar i Sverige ”Hur går det i kylan”.

Efifan, det får räcka för nu.

It’s good to be back

$
0
0

Fy tusan vad de känns bra att vara här! Det är inte jättemycket på agendan förutom att se till att barnen mår bra och sen mår vi päron tiptop om vi får träna och äta bra.

Min huvudsyssla är att spana in min man och mata Maggan. Två saker som jag tycker är rätt skoj.
  

Det jag sörjer är att jag glömde min dagbok som jag köpte här förra gången. Jag ska köpa en ny i dagarna. Det är viktigt att skriva med papper och penna – tangentbord är strikt förbjudet.

Vattenland med Rosas och company

$
0
0

 
Vi tog oss till ett vattenland igår och chillade med familjen Rosas Uribe. Jag fick träffa Paulas mamma som är hur ung och gullig som helst. 40 år. Det blir så lustigt när en av ens vänner har en mamma som är lika gammal som ens man. Haha, kanske skulle det göra att Gustav känner sig gammal. Nej då.  

 Matheo är störtförälskad i Hugo. Det blir nästan för mycket ibland. Att pussas och kramas med någon man träffat typ tre gånger, jag vet inte. Matheo kan göra det första gången han träffar någon. Men det är bara folk som vi har introducerat då tror Matheo att det är fritt fram. Jag som håller på att lära honom integritet och grejer, går ju sådär. Oh well. Det var gulligt hur som helst och Hugo är världens bästa med barn. 
 

Vi snackade träning, bloggstress, kändiskåta varelser och lite annat. Paula och Hugo är väldigt chillade som personer.


I skuggan

$
0
0

Man ska inte klaga på vädret, men när det är så här varmt så håller vi oss i skuggan. 

Det är rätt skönt faktiskt, jag är inte en som ligger och solar eftersom jag når min maxbränna på fem minuter. 
  

Evelyn och jag hänger i skuggan ihop
   

Livet va!

$
0
0

  
Här är frun till min bror från en annan mor. Hon har bott här sedan i början av maj. Det är galet och härligt. Jag skulle klättra på väggarna, men Nathalie har skaffat sig en massa aktiviteter och framförallt vänner här nere. Hon har varit här med de två barnen och med deras gemensamma innergård så har barnen det jättekul med grannbarnen. Och Nathalie kan sitta kvar i solstolen.

  

Jag önskar att jag var lika cool som Nathalie. Att jag kunde flytta hit och tänka ”livet börjar nu och nu ska jag göra det bästa och mesta av det”. Jag kan mer lägga mig ned och tänka Gud vad tråkigt! Jag ska bli som Nathalie när jag blir stor. 

Meryem tycker inte det här med promenader är nåt vidare

$
0
0

 
I alla fall utan mig.

/Elaine, älskar känslan av att vara saknad.

Vi hade ett litet gräl..

$
0
0

 Men vi har ordnat upp det nu. Det var typ 100 grader i Spanien igår – ja hela Spanien, folk dör här nere. Jag bestämde mig för att stanna inne med Evelyn. Gustav skulle bege sig ut efter fyra timmar inne. Han skulle träna. Det är något när någon av oss går ut och den andra stannar kvar. Då tycker jag att det är ens skyldighet att njuta av den stunden, komma hem och berätta om hur friheten såg ut så målande man bara kan för den som är instängd.
 Så när Gustav kommer hem så har jag suttit inne totalt sex timmar och tittat ut genom fönstret varvat med att leka med Matheo och mata Evelyn. Jag ser verkligen fram emot Gustavs upplevelse av gymmet.
Jag: hur var det?

Gustav: Det var åt helvete, jag vill kasta mig framför en buss.

Jag blir arg: Men va fan hur kan du säga så?

Gustav blir förvånad: Men vad är det med dig.

Jag blir hysterisk men väser istället för att skrika för barnens skull: Vaddå vad är det med mig vad är det med DIG?! Du har fan varit på GYMMET, fatta hur lyxigt det är?!

Gustav blir sur: Det är 41 grader ute, det är inte så kul att träna i den temperaturen. Vad förväntar du dig, att jag ska hoppsa tillbaka!

Jag blir mer förbannad: JA, DU SKA FAN HOPPSA TILLBAKA. Du har TRÄNAT PÅ GYM! Jag skulle betala för att kunna göra det i en bastu och jag skulle HOPPSA tillbaka för det.

Gustav tittar på mig som att jag är galen.

Jag inser att jag verkar galen.

Det blir tyst.

Jag går ut med båda barnen som att Gustav har gjort nåt fel.

Jag skickar sms timmen senare som om inget har hänt och skickar ”puss”.

Gustav svarar som om inget har hänt och skickar ”puss” tillbaka.

Jag älskar Gustav.

/Elaine, en tacksam galenpanna som hade turen att få en prins på kroken.

Marie ser ljus överallt

$
0
0


Min älskade Marie. Hon som är min motsats i vissa avseenden men en så nära vän ändå. Hon är den som ringer en dag då snön väller ned och det är kanske 15 minus ute;

Marie: Ska vi ta en promenad och höra snön knastra under våra skor?!
Jag: Aldrig i livet!

Marie skrattar: trodde inte du skulle säga ja, men det var värt ett försök och ett skratt.

Det är det som är så skoj att umgås med oliktänkande – vi roar varandra, skrattar med och åt varandra med största självdistans. Marie känner mig så väl. Hon vet att jag klättrar på väggarna här nere, att jag inte kan slappna av vid en pool och sippa på en dricka. Jag måste göra saker, projekt, få det att ”hända”, manana dont live here. Så hon skickar världens härligaste röstmeddelande till mig där hon i detalj beskriver vart hon är och vad hon upplever i just den sekunden. Hur de nytvättade lakanen känns mot hennes hud, solstrålarna genom fönstret, doften av grannens nybryggda kaffe, glädjen av att bara finnas till. Plötsligt var jag där, hos Marie och i hennes ögonblick.

Jag ringer upp Marie: Marie, jag måste börja meditera. Jag vill också fånga varje ögonblick precis som du. Jag vill gå från kroniskt uttråkad till kroniskt lycklig som du. Jag känner mig otacksam som inte uppskattar allt jag har och upplever.

Marie ler: Honey, då ska du göra det – meditera. Men det materiella du har, skit i det. Du behöver inte uppskatta det eller svennebanansemestrar. Du behöver komma på vad du tycker är roligt egentligen, inte det du ”borde” tycka är roligt. Och till ögonblicken – Titta på Gustav när Matheo och han skrattar, lyssna till Evelyns andetag och var tacksam över ljudet som du längtat efter så länge.

Jag: Marie, du är fantastisk. Tack.

Pannkakskungen Gustav

$
0
0

Varje morgon så gör han glutenfria bananpannkakor åt oss och världens godaste kaffe. 
Gustav: Men nu har jag ju en jävla scarf på mig, du lägger väl inte upp den på bloggen?

Jag garvar: Jag säger att det är din pannkakasoutfit.

Gustav: Vad är det du brukar säga ”oh well”. 

 /Elaine, kilar till gymmet. 

Snart tillbaka

$
0
0

Denna orangutang ska snart få hänga i sitt träd igen. 
Jag tittar på gamla träningsklipp på insta och blir alldeles lycklig. Tänk att jag kunde göra det jag gjorde efter en graviditet, åtta chins utan problem. Och tänk att jag kommer vara ännu starkare i höst. Jag kan inte greppa det, speciellt inte när jag darrar av tre armhävningar idag. Det är inte konstigt att göra det i mitt tillstånd, men det känns konstigt att få bli stark så snart och så fort. David skickar mig pass varannan dag och jag följer dem slaviskt. Lägger upp lite på insta.


Aktiviteter för Matheo

$
0
0

Det är det våra dagar går ut på och vi blir så glada när våra barn är glada. Evelyn är lycklig i skuggan nära mamma. Bärselen fungerar korta sträckor. Det är alldeles för varmt därinne när det är 40 grader och vindstilla, ska börja använda vår vagn.
Här möts vi upp i skuggan för en glass och gospaus. Jag får gosa med Matheo och Gustav men Evvan.
   

Vilket bra smeknamn by the way – Evvan. Känns som en naturlig övergång från Maggan.

Ny design fifan och tacksamhet

$
0
0

Bild 2015-07-09 kl. 16.51Yo peps! Det är ny design här på bloggen och jag är lite nyfiken på vad ni tycker. Älskar vi det? Hatar vi det? Hur smidigt är det? Jag saknar våra hjärtan och sen skulle jag vilja kunna hjärta kommentarer. Det är alltid kul att visa uppskattning åt er som skriver kloka, roliga, you-name-it-saker i kommentarsfältet som jag tycker är Sveriges bästa fifan.

Vi har bokat hemresa by the way. Det blir i slutet av juli. Vi har fått upp rutinerna så bra, jag har köpt en tacksamhetsbok så att jag inte klättrar på väggarna i lugnet utan lär mig att vara tacksam. Fem per dag ska jag skriva men det blev åtta igår och jag mår redan bättre. Självterapi på hög nivå och jag mår redan mycket bättre tack vare Marie. Testa ni med.

Bild 2015-07-09 kl. 16.56

Några av sakerna jag skrev igår:

Tacksam för att…

Jag känner mig trygg och lycklig.

Matheo gav mig två pussar på munnen och ville att jag skulle lägga honom

Att Gustavs och mitt beslut om att vara mer kärleksfulla i vår uppfostran till Matheo gav resultat

Att Paula och Hugo bjöd över oss på fredag

Att jag kunde skriva på boken utan att tänka på den när jag skrivit klart

Att en bloggläsare sa att hon saknade Elaine som skrev tacksamhetslistor

/Elaine, älskar att hon inser hur rufsig hon ser ut efter kortet är taget och att hon skiter i’t.

Har jag tappat det?

$
0
0

Jag går runt utan bh hemma för att det är både skönt och praktiskt. Så igår när vi skulle ut så kände jag för att skita i bh:n. Då var jag rädd att jag hade tappat det totalt, ni vet som vissa småpäron gör. Tänker främst på de jag brukar kalla östrogenfarsor som går med hållning likt ostbågar över barnvagnarna och saknar konturer i själ, tom blick, har inte sett sig i spegeln på flera år och till och med kläderna de bär ser olyckliga ut. De ser nästan bortrövade ut. Har jag blivit en testosteronmamma som jäser sig fram? Jag: Gustav jag tänkte gå ut utan bh.

Gustav ser skeptisk ut.

Jag: Är det ok?

Gustav: Såklart, men då får du inte få din Elainepanik mitt i restaurangen och herre-guda-dig och plötsligt springa hem till bh:n.

Jag skrattar: Så du säger att jag har schyssta lökar.

Gustav ser bekymrad ut: Klart du har, det har du alltid.

Så här sitter jag, bhlös och lycklig över att ha en man som alltid kommer med de rätta svaren.

/Elaine, känner hur Evelyn försöker använda tuttarna som de stöd de är med bh. Det funkar, sådär…

Shoppar med/åt min man

$
0
0

Ja, trot’ eller ej men det är väldigt mycket jag bestämmer i Gustavs garderob. Inte för att jag är någon diktator utan för att Gustav alltid frågar mig. Nu när vi har varit tillsammans i sju år så går det på autopilot, jag säger ja eller nej och han går på mitt spår. Hur är det med er och era respektive och kläder, någon som bestämmer?

Dessa lampor 

$
0
0

  
De fanns i butiken där Gustav shoppade loss. Jag gillar mest burkarna och lamporna i, inte det som håller i hela konstverket.  Tycker de var himlans fina. Kanske en skara såna i vardagsrummet eller kanske en sorts takkrona av dessa i trappan? Hittade andra fina i en annan butik. 

   
Åh vad jag önskar jag kunde beskriva vår stil. New york möter Barcelona i ett land av vackra minnen som vår lilla familj Eksvärd har. Jag vill gå in i ett rum, känna mig välkommen, vilja stanna kvar och le åt minnen som sitter på väggarna i form av bilder. Jag har så svårt att säga hur det ser ut.

/Elaine, packar väskan för att åka med familjen till Hugo och Paula.

Viewing all 2823 articles
Browse latest View live